John Wahlborg: Kolarkojan vid Siljan 

P sjlva strandsluttningen till en liten obetydlig insj ngra mil frn Falun lg fordom en grd, bestende av tvenne byggnader med uthus. Omgivningen var icke otrevlig, men sjlva stllet vittnade om vanvrd och frfall. Och om livet p nmnda grd hade likaledes dliga rykten sedan lnge varit i svang. Vid den tid, vi syfta, beboddes stllet av tvenne kvinnor, mor och dotter, fr vrigt de enda verlevande av en strre familj. D brnnvinsbrnning nnu var tillten i varje grd, idkades hr i Illgrna - s var grdens namn flitigt denna hantering. Och otaliga voro de supgillen, som hr hllits, och lika otaliga de blodiga upptrden, som hr gt rum. Ja, man visste tala om mord och rn, begngna p den vanryktade familjens eget franstaltande. Mngen frbivandrande sockenbo brukade drfr med en axelryckning se ned p det ruskiga stllet, som lg blott ett stenkast frn stora landsvgen, frn vilken en smal stig ledde dit ned. 

Grden rknade, ssom nmnt, tvenne boningshus, av vilka ett var ngot mindre och lg ngra steg lngre ned mot sjn. Den branta sluttningen hade gjort det lmpligt att lta baksidan av huset utgra tvenne vningar, av vilka den understa till sitt yttre beklddes av en smutsgr rappning och hade blott ett enda litet fnster, vari syntes en smutsig gardintrasa. 

Det strre huset, som lg ngot lngre uppemot vgen, syntes ha varit huvudbyggnaden. Vi vilja gra en titt dit in. I ena gavelrummet gr ett ensamt fruntimmer av och an p golvet. Hon r den frutnmnda dottern i huset och synes vara av omkring tjugo rs lder. Under andra frhllanden skulle hon kanske kunnat vara en behaglig kvinna, men sdan hon nu framstod, med sin slamsiga hllning och sin ovrdade kldedrkt, mste hon gra ett mindre frdelaktigt intryck. Med hnderna p ryggen stannar hon framfr n det ena och n det andra fremlet i rummet. Dessemellan gr hon till det t landsvgen vettande fnstret och blickar tankfullt utt vgen. 

- Usch, sger hon till sig sjlv, vilken gement trkig sndagseftermiddag. Kallt och ruskigt, och icke en mnniska synes till ute p vgen. Hu d, att g hr ensam med en drhusmssig mor, det r d tillrckligt kusligt. Men jag fr lov att se till den arma varelsen. 

Margit Strand - s hette den unga kvinnan ppnade drren och trdde ut ur rummet. Utkommen styrde hon sina steg nedt den mindre byggnaden. Genom en drr  ena gaveln trdde hon in i nedre vningen. Frst kom hon p detta stt in i ett mrkt skjul, dr diverse redskap lgo huller om buller. Trngande sig frbi dessa, ndde hon en liten smal drr, som ledde till ett elndigt kyffe, vilket sedan mnga r bebotts av stllets garinna, Margits mor. Under dessa mnga r hade den gamla, vars utseende, nrmast liknade en sannskyldig hxas, icke kunnat frms att lmna kyffet. Hon hade likaledes med rasande vrede motsatt sig varje frsk till rubbning av ngot freml drinne, vadan all stdning mst utebliva. En vedervrdig stank fyllde drfr det obeskrivligt snuskiga rummet. 

D Margit intrdde, sprang den gamla, som frut suttit nedhukad p en stol, upp och satte sig p nedre delen av sin smutsiga bdd - en manver, som hon alltid upprepade, d ngon hrdes nrma sig kyffet, likasom hon velat skydda ngon i bdden gmd skatt. Med en hemsk glans i sina vilt stirrande blickar sg hon emot den inkommande dottern, och ver det skrynkliga och lngt ifrn rena ansiktet hngde testar av det gr, stripiga hret. 
