Efter att ha tillbringat en halv dag i Hilberts bil, befinner sig de tre vnnerna i sitt barndomshem, Helsingborg. 

Berit knner sig lttad ver att vara framme helskinnad. Hon anser att Hilbert hll hgre hastighet n han borde. Bernhard mobbar Berit lite fr hennes harighet. De behll sina gamla roller: Bernhard hade alltid varit ett retsamt barn, Berit hade alltid betraktats som halvfeg. 

Vnnerna ska gra ett besk hemma hos barndomskamraten Hillevi. Snart stiger trion in i den vlbekanta hallen. Nr Hillevi hlsat beskarna vlkomna bnkar de sig vid finbordet. Halvt glmda minnen vaknar till liv: ibland, nr de hade bemdat sig att vara ambitisa med sina hemarbeten, hll de till hemma hos Hillevi. Hennes storebror Herbert hade nmligen de boktitlar som behvdes. Berit hade som barn inbillat sig att boksamlingen var oerhrt stor, som ett helt bibliotek. Nr hon berttar hemligheten skrattar hennes vnner hgt: 

Ha, ha, ha. Berit hajar till, sedan blir hon helt blek. Hon dljer besvrat ansiktet i hnderna. I detta hnseende r Berit srskilt harhjrtad: hon hatar att gra bort sig. Nr hon var barn grt hon hejdlst vid dessa tillfllen, men idag bibehll hon besinningen. 

Hillevi frsker barmhrtigt distrahera de andra, eftersom hon bara finner det obehagligt nr Berit blir nervs. Hon viftar bort den misshagliga hndelsen genom att omedelbart sga: 

Ni kanske vill ha lite the? Hjrtans grna, blir det enhlliga bifallet. 

Jaha, bst jag brjar frbereda, sger Hillevi frbindligt. Hon frsvinner ivg fr att hmta thekannan, samt bra fram allehanda tillbehr: hembakta bondkakor, hrliga hjortronbakelser, fiberrika havrebrd, begrliga hallonbiskvier m.m. 

Nr alla tagit fr sig brjar skvallret ta fart. Timmarna far medan de hller i sig the. Alla har det bra, det knns som vanligt igen ven om det var ett bra tag sedan de alla trffades sist. 
