ret var sextonhundrasextiofyra, platsen var Egyptens gyllene sanddyner. En glesbygd plats, som uppfyllde mina excentriska syften. 

Jag hade flytt frn yttervrlden och avskrmat mig i denna exotiska milj, dr jag i smyg byggt upp en trygg tillflyktsort. 

Exteriren var synnerligen blygsam fr att skymma mig fr nyfikna blickars insyn, men interiren desto exklusivare. 

Jag hade blixtsnabbt inrett ett mystiskt laboratorium med extraordinra prylar till exempel tryckkammare, syrgas och frysboxar, som jag skulle nyttja till mina banbrytande hxkonster och fysikaliska experiment. 

Det var mycket exceptionella sysslor. 

Dylika hxkonster skulle mycket vl kunna dma mig till svl tortyr som att expedieras av bdelns yxa, om myndigheterna eller kyrkan fick nys om det, drav min vilja att vara osynlig. 

Flitens lykta lyste ver mig i mnga dygn, min existens genomsyrades helt av det systematiska arbetet. 

n skakades labbet av rykande explosioner, n var det mol tyst, nr jag frfattade lnga texter eller tolkade papyrusark fyllda av hieroglyfer. 

Jag analyserade komplexa hypoteser och frkastade dem dystert, men strax vxte nya extensiva kalkyler fram, och fixerade nya synvinklar. 

Till slut begynte jag se en antydan till resultat. En extra anstrngning, och jag hade lyckats: det var en besynnerlig syn, en ryslig syn. 

Liksom den sllsynt ryktbare dr. Frankenstein hade jag konstruerat en underlydande. Rvaran till min fullvuxna baby var en mumie, mdosamt stulen ur en pyramid. 

Den syntetiska varelsen lg p rygg p golvet. Jag ryste till nr den lyfte sig med ryckiga rrelser. Jag styrde frsts dess reflexer, via ett sinnrikt system av psykiska signaler. 

Men min lycka frbyttes tyvrr i maximal olycka, d den nyvckta paradoxalt nog greps av raseri mot sin egen herre, det vill sga mig. Rollerna byttes, jag drevs p flykt, ut i den Egyptiska nattens kyla. 
